Mitt (hittills) livs läskigaste ögonblick har just passerat.
Som många vet är min störta fobi älgar. Ni tänker "älgar? hur kan hon vara rädd för dom?" Men det är jag verkligen. Hur som helst nu till historien:

Jag, Carro, Mamma och P-A hade farit till mormor och morfar i klutmark. Från deras hus till vägen är det en lång smal väg utan belysning, som jag jämt är jätterädd för att det ska komma en älg. Men det har det ju aldrig gjort.
Hur som helst, vi satt i bilen och pratade om just älgar och P-A sa "Om man ser en älg står dom oftast i sänkor, så dom lätt tar sig över vägen. Och helt plötsligt säger han "Men vad är det där? EN ÄLG!" Det var då jag såg dom stora ögonen som reflekterades från billyset, jag såg hur stor den var och hur stora horn den hade. Jag skrek som en galning (Carro började skrika för att jag skrek) och kastade mig ner på bilgolvet, jag skrek och sa åt P-A att stanna bilen men han körde sakta fram, jag var så rädd så jag fortsatte skrika och började till och med gråta. Till slut hade vi åkt förbi den, men hela vägen hem hade jag hjärtat i halsgropen.

Denna bild är en överdrift om hur stor den var, men det var såhär jag uppfattade den.

De enda personerna som förstår min rädsla för älgar är de personer som satt i bilen ikväll, dom såg verkligen min hysteri.

Jag kommer aldrig kunna köra bil i mörker, det lär vara livsfarligt om jag bara får SYN på en älg. Kommer släppa ratten och gömma mig.

/en rädd Linnea