okej, inte bra

Nu var det ett tag sedan jag kom hem från Gothia, men det har som inte blivit att jag har hunnit skriva, eller som orkat. Det är kanska mycket nu som har hänt, men jag vet inte om jag är så bra på att förklara allt som har hänt. Men jag har en massa bilder.

Gothia, det kommer jag minnas för livet, det var så kul. Vi bodde på vandrarhemmet dalagärde som låg långt bort frå göteborg, eller iallafall ganska. Det tog sin tid att ta sig överallt, tex att det kunde ta en timme att åka till fotbollsplanerna.
Och invigningen, den var så cool. Jag tror inte jag har sett så många människor på samma gång, vilken grej alltså. Detvar dansare, Molly Sanden, Agnes och några andra random sångare och när vi skulle köra guitar hero, det var bara häftigt, alla i publiken var med på allt typ. Sen var det fyrverkerier, dom har nog brännt pengar på det. Hur mycket som helst.









































Det var väl ungefär allt som har hänt, eller jo, jag måste ju berätta hur det gick. De två första matcherna vann vi och det var så kul och det gick så bra. Eftersom vi vann de matcherna så var det klart att vi gick vidare till a-slutspel och det var ju superbra. Men tredje matchen mötte vi USA, de kom någonstasn mellan New York och D.C Washington, jag tror det typ var Pennsylvenia fast jag har ingen aning , jag kan ha fel.  Men vi förlorade och den matchen sög. Men vi var vidare och det var ju det viktigaste.

Men då fick vi veta att vi skulle möta USA igen men det var ett gäng från kalifornien och de laget var det bästa laget vi mött någonsin. Dom var så bra, att det var kul att se, men det var mindra bra att vi åkte ut mot dom. Deras lag hade scouta oss och toppat laget för första gången i hela turneringen, och vi var det bästa laget de hade mött fram tills dess. De laget vann hela gothia och så kul för dom. De reser ända från USA och vinner den störta ungdomsfotbolls cupen i hela världen. Och dom var sponsrade av Nike, det är ju jättecoolt. Vad kul att vi har mött dom.

Jag har egentligen så mycket mer att berätta, men nu får det räcka.

Kram Lovisa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0